mina funderingar..
Ialla fall..det jag funderat på är alla diskutioner kring fostervattens prov om det är rätt eller inte och ifall man skulle ta bort barnet om det visade sig ha ett kromosom fel eller inte. Fostervattensprov kan väl vara bra på ett sätt...men för mig skulle det i så fall vara för att vara beredd. För att slippa få den chock jag fick när jag fick veta att Axel hade downs.Visserligen har jag tänkt att skulle jag bli med barn igen skulle jag KANSKE ta ett fostervattensprov, skulle det sen visa att det barnet också har DS så skulle jag nog fundera mer än en gång på om jag skulle behålla det..mest för att det nog blir ett alldeles för stort åtagande att ha två barn med särskilda behov, men också för att det är trots allt 40% risk att barnet får hjärtfel om det har downs och även stor risk till andra missbildningar som behöver opereras..jag vill inte låta ett till barn gå igenom det axel redan behövt.visserligen en första operationen är kanske inte så vanlig, den som han gjorde baranågra dagar gammal,den är väl inte kopplad lika mycket till downs som hans AVSD men jag menar..är 6 månader någon¨bättre ålder att genomgå en hjärtoperation? skulle inte tro det..MEN allt det här beror på att jag redan varit med om allt det här en gång.Jag har lidit av att se Axel med alla slangar och sladdar.Är bara glad att han inte kommer komma ihåg något..men det kommer ju vi göra..
Men annars.. hittils har jag ju inte hunnit märka någon skillnad på honom och sk "normala" barn, men jag kan säga redan nu att jag skulle INTE vilja byta ut honom för allt i världen! Visst kan jagönska att han vore frisk, men mest av allt önskar jag att han inte hade sitt hjärtfel.Jag tror att mycket av hans personlighet ligger i han syndrom, nu kan jag ju så klart ha fel men han är den mest uttrycksfulla bebis jag sett i den åldern. det har han varit sen dag !. Visserligen har jag inga barn att jämföra med men det har ju Anders och han håller med.
Han har verkligen sin charm redan våran lilla prins,,
Nåja, tillbaks till diskussionen behålla/ta bort.Jag kan förstå dom som väljer ta bort, definitivt..jag menar..vem ÖNSKAR sig ett barn med handikapp? Det gjorde inte jag ialla fall..men nu är han här hos oss och jag älskar honom något helt otroligt.Jag tror att många är rädda..det var jag med innan. Man vet inte så mycket om det och jag tror många ser det som dubbelt så hemskt som det faktiskt är. Sen är ju många rädda bara för att det inte hör till det "normala". Sen finns det ju säkert en grupp till som väljer att ta bort barnet.Den gruppen hoppas jag är den största men tyvärr tvivlar jag på det. Det är den gruppen som väljer att ta bort barnet pga att dom inte har möjligheter,mognad eller resurser till att ta hand om det. Jag vet en person som jag absolut HOPPAS skulle ta bort det.För den människan klarar inte ens av sina friska barn.Så ja..jag hoppas hon aldrig får ett barn med handikapp.
Ja, i alla fall. jag hoppas att ni frågar om det är något ni undrar över, jag ska försöka svara efter bästa förmåga :)
kram johanna
Det där beror ju helt på, mamma gjorde f-v med mig MEN hon var 41år och ensamstående, och då tycker jag det är OK. Lr om man vill göra det å är i din sits då förstås. Är det samma människa där på slutet vi tänker på förresten?? För då håller jag med:)
jag har alltid tyckt att du har varit en stark människa men efter att ha sett dig på sjukhuset så höger ja dig till skyarna. du e så otroligt stark å duktig mamma å ja tvekar inte en sekund att din underbara å otroligt söta pojk har fåt det av dig..
ja tror ingen mamma skulle vilja se sitt barn sjukt.. ja menar alla mammor drömmer väl om att se sitt barn växa upp å klara sig själv.. men ja tvekar som sagt inte en sekund på att "mosters" lilla prins kommer göra det.. med en sån mamma som dig så kan det bara gå bra... tro på dig själv Hanna..det finns folk som ser upp till dig å hoppas att om man själv hamnar där du har varit att man orkar va lika stark då.. Ja älskar dig å ditt lilla mirakel (kan man göra annat bara man ser honom?)..
