Johannas vardag

strul med ALLT nu känns det som.. men det är ju tur ändå..nu kanske det händer något.. nu kanske jag snart får hjälp..A kanske förstår att jag inte klarar av det här längre..att trots att han är trött efter jobbet så MÅSTE han hjälpa mig med sina barn efter jobbet..jag orkar inte..det är så mycket ändå,,med axel.. så det snurrar i huvudet.. och tjafs med max och alex..och skol-möten och det ena med det tredje.. fan det är ju hans barn..ska inte han gå på utvecklingssamtal då?
det är hemskt faktiskt..jag känner inte igen mig själv längre..jag har blivit ett jäkla monster som går och är sur och arg hela tiden.. jag ORKAR inte...jag VILL inte vara så här..


nej snart måste jag inse att blir det inte bättre snart så MÅSTE jag flytta med Axel, för han ska inte få ut för det här. Jag skulle må mycket bättre av att bo själv. det vet jag. jag skulle kunna koncentrera mig på axel. jag mår så bra dom veckor det bara är jag och han här.ja och anders :) men tyvärr kan jag inte vara med anders om inte han också vill förändra sig.han måste ta tag i sitt problem..och han måste sluta lägga över ansvaret på mig när det kommer till max och alexandra. visst.. jag tog han MED barnen och jag älskar hans barn så mycket. men när det är jag som får ta ALLT med annika.. han sa igår att det var konstigt att jag inte klagade förut när han var borta och jobbade ..men hallå..ett tag klarar man kanske att saker är jobbiga..men till slut säger kroppen ifrån. jag glömmer ALLT jag är s.s.v sur och grinig jämt. jag vet att det var folk på jobbet t.ex som reagerade på att det jämt var jag som kom och släpade med barnen..till och från skolan..på affären.. jag har suttit hemma ett antal ggr med dom och anders har varit i årsunda och roat sig.. 


nej.. nu får det hända något!